Nu har Parvas fokus helt klart flyttats en bit bort från det närmaste. Tydligen uppfattar hon numera oss som rätt trygga och kartlagda och har börjat "lyfta blicken" lite för att ta in omgivningen. Fågelbord, stenar i skogen, grannar, träd, fåglar... Allt träder plötsligt fram och allt ska skällas på. Till att börja med fick hon med sig en entusiastisk kör av medskällare, men så småningom tyckte de det blev tjatigt. Och slutligen la hon sig ner och somnade.
Av detta drar jag slutsatsen att det nog får dröja ett tag innan Parva och Ælva lämnas ensamma i rastgården när jag inte är hemma - de skulle ju driva grannarna till vanvett innan jag hann komma hem...

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar