Harmoni i flocken

 Nu märker jag att hundarna känner varandra så väl att Parva kan ligga kvar utan att försvara sin plats när någon av de andra kommer och lägger sig bredvid. Katterna har gått bra hela tiden och Lyra, men nu kan även de andra komma upp och även om de knuffar och buffar en smula så ligger hon kvar.

Och ligga tillsammans, för värmen om inte annat, kan behövas. Bistert kallt ute och inte alltför varmt inne om man inte sitter framför brasan. Och där får vi inte alla plats... Men den lilla rumänen tål kyla bättre än vi, även om hon inte har något emot att ligga tätt intill och mysa i värmen heller. Fast när det går ner mot minus 20 så blir även hon kall om tassarna när vi är ute.

Bilder

Idag var det betydligt mildare så jag fick med mig kameran ut för lite dokumentation av min rumänska vän. Hon fryser inte om vintern, har jag märkt, men det gör jag...

In från höger...

Vad har du i tassen??

Kallt

En veckas arbete till tillryggalagt och det går bättre och bättre. Jag tror att det är jag som lider mest av att det ibland blir många timmar - Parva verkar så lugn och nöjd. Vi rusar ut när jag kommer så hon ska få kissa, men egentligen är det inte så bråttom. Hon hinner hoppa och busa och hälsa som regel innan hon får ro till att sätta sig.

Men nu när det är så förbaskat kallt så stannar vi inte ute längre än nödvändigt. Varken hon, jag eller de andra hundarna är så uthålliga i kyla. Nej, då är det bäst att vara inne vid brasan...

Helg igen

Första arbetsveckan till ända och det har gått över förväntan. Men nog är det skönt att ha två dagars heltid med djuren framför sig.

Idag blåser det friskt och fluffig snö fnyker runt överallt och Parva blir alldeles vild och flänger runt som en valp. Man kunde tror hon sett nog av snö för en livstid, men precis som en bortskämd svensk hund finner hon vädret exalterande. Jag ska försöka ta en bild av hennes snövansinne, men när kameran kommer fram så slutar allt intressant man vill avbilda - hundar tycker inte om kameror...

Tillbaka till vardagen

Min "barnledighet" tog slut och det var tillbaka till jobbet som gällde. Gradvis har jag vant Parva vid ensamhet - en stund då och då - oftast helt kort, men ibland lite längre. Det har gått kanonbra och det har gått bra nu när jag jobbat också.

Parva är ju med de andra hundarna och de är lugna och rutinerade. Problemet är att Parva inte lärt sig gå genom hundluckan och alltså inte kan komma ut i rastgården själv, som de andra. Därför måste hon hålla sig när jag är borta, men det har gått bra. Om inte annat så har det bevisat att hon är rumsren nu och inte pinkar på mattorna. 

Även nattetid har det gått bra. Hon är uppe och skurrar runt och jag har trott att hon var nödig och gått ut med henne. Men hon började skurra mer och mer och jag kan ju inte springa ut en gång i timmen, så jag sa tvärt NEJ, nu får du hålla dig. Jag tror helt enkelt att hon vill vara lite i fred ibland, för hon går in i hundburen och lägger sig istället för att trängas med mig. Det är trevligt att dela säng med en hund, men att Parva känner sig så trygg och hemmastadd att hon tycker hon kan vimsa runt bland de andra hundarna är ju en god sak. Och att jag får sova lite utan att böja mig runt ett djur är bra för min rygg...

Igår kväll var det dock dags med mer kräkning. Jag har ju givit henne mat fyra gånger om dagen för att vara snäll mot magen och det har fungerat. Men nu kräktes hon upp mat och gräs och allt hon stoppat i sig i sitt illamående. Jag undrar om det inte var något hon smaskat i sig, för på kvällen innan hade hon ett tokryck med alla hundleksaker. Jag hoppas det.

En annan förklaring är ju då att det blivit lite för mycket med ensamheten. Det kan jag inte göra så mycket åt, för jobba måste jag. Men torsdagar är jag ledig, så idag är vi hemma tillsammans och myser. Det tycker vi båda två är skönt. En långsam dag framför brasan medan snön faller - kunde varit mycket sämre.

Tre veckor

Idag har Parva bott hos mig i tre veckor. Hon känns redan helt integrerad i flocken och hemmet, men visst spökar det för henne ibland. Men istället för att fundera på vad som inte fungerar tänkte jag tala om vad som faktiskt fungerar.

Parva går på promenaderna, som regel framför mig, med sträckt koppel. Svansen är oftast glad (om det inte kommer en bil) och viker vi in på en okänd stig går hon ändå före. Hon är trygg i vår skog.

Parva är rumsren. Ska väl inte säga för mycket, men på tre veckor har det hänt en olycka inne två gånger och det var de första dagarna. Nu säger hon till och håller sig. Och när vi går ut så gör hon vad hon ska utan krus. Hon har inte bemästrat hundluckan ännu, men tar jag ner henne till rastgården utvägen så nosar hon runt och gör det hon ska där med och kan gå upp och ner i gången utifrån.

Parva kan vara ensam hemma (med de andra hundarna förstås) och hon blir inte orolig eller ledsen. Hon sover och när man kommer hem blir hon jätteglad. Precis som de andra.

Parva har mött nya människor och inte visat sig skygg alls för vare sig män eller kvinnor. Idag träffade hon sin husses pappa och det enda jag såg var en virvlande svans.

Summerar jag detta så får jag ihop det till en trygg hund som hittat hem. Nu sussar hon bredvid mig här i soffan och vi har det hur mysigt som helst. Den rädda, reserverade hunden jag väntade mig har vi inte sett något av. Det här blev helt rätt.

Gamla spöken

Idag har vi haft en lite blandad dag. I morse blev Parva plötsligt och oresonligt skiträdd för något när vi skulle gå ut genom dörren. Hon kastade sig i panik, men kopplet hade fastnat i min ficka, så jag kunde inte släppa, utan hunden rycktes omkull och blev väldigt rädd. Sedan var hon lite skygg och konstig - ruskade öronen oupphörligt och var tydligt inte glad.

Vi var bortbjudna på lunch och efter några timmars ensamhet verkade Parva åter sig själv. Nu på kvällen är hon väldigt lugn och sover djupt - jag fick knappt med henne ut på kvällspromenad. Det var mörkt ute och då ville hon inte gå ut, men kom med i alla fall. Men nu är hon trött.

Igår kräktes hon både morgon och eftermiddag. Hon gör det ibland när magen är tom trots att jag ger henne två mellanmål och två huvudmål. Men idag blötlade jag maten och nu har hon inte kräkts. Gav heller inte Plaque off, så ska jag testa om det kan vara det hon reagerar på.

Men just nu ligger hon här i min famn framför brasan och har det bra.

Osannolika allianser

Min Lyra är en underbar hund, men hon är inte vad man kallar snäll och tolerant mot andra hundar. Hon är bossig och vill bestämma och gör inte andra som hon vill så nyper hon dem. I alla fall om det är lapphunden... Men av alla mina hundar är det Lyra som format tydligast allians med Parva. Lyra är så vänlig, försiktig och tolerant att jag häpnar varje dag. 

Kanske uppfattar hon Parva som "valp" och valpar älskar hon ju, det minns vi sedan Tara hade valpar. Hur som helst fångade jag dem tillsammans i morse - de var mycket tajtare innan kameran kom fram, för ingen hund gillar ju kamera...

Nä, nu får du sluta, matte!