Voff, voff, voff...

Nu har vi kommit till fasen skälla-på-allt-och-lite-till. I takt med att Parva bott in sig och börjat slappna av så öppnas hennes sinnen och hon tar in mer och mer av omgivningen. Reflektioner i fönstret, konstig ljus i och utanför huset och stenar, buskar, fågelbord och allt annat utomhus. Vi har alltså hamnat i en total spökålder.

Husses gitarr är absolut ingen favorit, så jag beställde ett par skivor med gitarrspel som kan stå lågt i bakgrunden och snurra tills hon vänjer sig. Och samma husse blir gravt utskälld varje gång han kommer in i huset från sin bod. I denna senare syssla får Parva entusiastisk hjälp av den andra hundarna, som också tycker om att höra sina egna röster. När hon skäller på stenar och buskar tycker de däremot att hon kan gapa själv...

Annars lever vi lugnt. Parva kan ligga i timmar tätt intill och bli klappad och krafsad i pälsen. Det kan hon inte få nog av. Och i natt sov jag med en Parva under ena armen och en katt under den andra. Det var faktiskt väldigt mysigt :-)