Tillbaka till vardagen

Min "barnledighet" tog slut och det var tillbaka till jobbet som gällde. Gradvis har jag vant Parva vid ensamhet - en stund då och då - oftast helt kort, men ibland lite längre. Det har gått kanonbra och det har gått bra nu när jag jobbat också.

Parva är ju med de andra hundarna och de är lugna och rutinerade. Problemet är att Parva inte lärt sig gå genom hundluckan och alltså inte kan komma ut i rastgården själv, som de andra. Därför måste hon hålla sig när jag är borta, men det har gått bra. Om inte annat så har det bevisat att hon är rumsren nu och inte pinkar på mattorna. 

Även nattetid har det gått bra. Hon är uppe och skurrar runt och jag har trott att hon var nödig och gått ut med henne. Men hon började skurra mer och mer och jag kan ju inte springa ut en gång i timmen, så jag sa tvärt NEJ, nu får du hålla dig. Jag tror helt enkelt att hon vill vara lite i fred ibland, för hon går in i hundburen och lägger sig istället för att trängas med mig. Det är trevligt att dela säng med en hund, men att Parva känner sig så trygg och hemmastadd att hon tycker hon kan vimsa runt bland de andra hundarna är ju en god sak. Och att jag får sova lite utan att böja mig runt ett djur är bra för min rygg...

Igår kväll var det dock dags med mer kräkning. Jag har ju givit henne mat fyra gånger om dagen för att vara snäll mot magen och det har fungerat. Men nu kräktes hon upp mat och gräs och allt hon stoppat i sig i sitt illamående. Jag undrar om det inte var något hon smaskat i sig, för på kvällen innan hade hon ett tokryck med alla hundleksaker. Jag hoppas det.

En annan förklaring är ju då att det blivit lite för mycket med ensamheten. Det kan jag inte göra så mycket åt, för jobba måste jag. Men torsdagar är jag ledig, så idag är vi hemma tillsammans och myser. Det tycker vi båda två är skönt. En långsam dag framför brasan medan snön faller - kunde varit mycket sämre.