Problem

Ja, nu har problemen kommit... Men det är inte Parvas eget fel, utan felet syns på bilden här - lapphunden. Igår klådde hon Parva.

Problemen är egentligen två har det visat sig. Parva vågar inte vara på begränsad yta i sovrummet med de andra. Jag brukar stänga in dem i sovrummet när de är ensamma, så det kan ligga skönt i sitt rum och vila och gå ut genom luckan till rastgården. Jag vill inte ha dem i hela huset, för en del av dem tar sig in köket och stjäl katternas mat och hittar på en massa hyss. Det har fungerat utmärkt, men nu är det slut med det.

Parva har lärt sig puffa upp luckan och komma ut i rastgården, men hon kan inte komma in igen. Vågar inte heller när det kan stå en ilsken lapphund innanför. Hon har svårt med trånga passager över lag. Så hon blir stående utanför i kylan.

När jag nu lägger ihop två och två så inser jag att det som verkat konstigt med labradoren kanske har samma orsak. Hon har varit egendomlig, flytt vid häftiga rörelser hos husbondfolket och sett ledsen och beklämd ut. Jag vet ju att lapphunden är dominant mot henne, men nu verkar det som om hon inte far väl av det - tidigare har det varit frid och fröjd.

Så jag har en liten lapphund i fokus för alla tråkigheter. En liten lapphund som är skendräktig just nu och jag hoppas att det bara är det. Jag avvaktar tills skendräktigheten kan sägas ha gått över och utvärderar situationen i flocken. Men jag accepterar inte långvarig osämja bland oss om bor ihop, så på något vi måste jag lösa det. Alternativen kan ju vara till exempel kastrering (för att slippa löp-påverkan), kartläggning av fysiska problem och omplacering. 

Tråkigt är det i alla fall - det gick ju så bra...