Stilla dagar

Det är mycket sömn och vila här - för alla inblandade. Ja, hundar sover väl som regel rätt mycket, men de där fjorton timmarnas ensamhet satte nog sina spår hos dem också - de hade ju ansvaret för hus och hem så länge... Nu njuter vi av att kylan inte är så svår och att alla måsten har tagit paus - och då hinner man ju vila.

Parva har försiktigt börjat intressera sig mer för omgivningen. Hon har gjort lekinviter med flera av hundarna och bearbetar sin ambivalenta inställning till katterna. När de stryker sig mot henne nosar han vänligt och puffar lite lekfullt, men ibland så far hon fram som ur bakhåll och jagar dem på flykten i en förfärlig kalabalik. Då blir matte arg och det tycker inte Parva om. Hon är himla skarp på att lära sig och vet nästan vad jag tänker innan jag tänkt det. 

Hon har också själv initierat en riktig gosestund i sängen när vi gått och lagt oss. En lång mysig stund och sedan en hund som sov tätt intill hela natten. Det börjar också synas att hon är en ung hund med mycket spritt i benen - på promenaden fick hon spelet och studsade runt och snurrade och såg ut som om hon njöt hejdlöst av snön. Och efteråt gick hon på öronen på mattan och vältrade sig som en säl. Jag såg också ett första försök till lek mellan henne och lapphunden. När de där två verkligen kommer igång så går väl inga djur säkra - de kommer nog att kunna ha hur kul som helst.


Inatt så blev hon iallamående och kräktes. Jag vaknade av att hon for ur sängen och rusade fram till grinden (som var stängd). Det blev bara lite slem, men hon försökte verkligen komma ut och inte kräkas inne. Hon har heller inte gjort något annat inne, utom första morgonen. Hon håller sig och när vi går ut kissar hon snabbt och vill in igen som om hon förstod varför vi gick ut. Som jag sagt - hon är skarp. Ett riktigt hundgeni.